Frukostmöte med mig i Ansgarskyrkan i Linköping den 11 september 2016

Äntligen är det höst. Jag tycker om när det inte är så varmt ute och kvällarna blir mörkare för då får jag lättare att somna om kvällarna. Problemet är att det tar tid att ställa om sig från att vara ledig till att gå till den dagliga verksamheten igen. Energin blir mindre och jag måste prioritera och försöka att återhämta mig mer för att få balans mellan aktiviteter och vila igen. Den 11:e september 2016 ska jag utmana mig själv igen. Jag ska vara med på ett frukostmöte i Ansgarskyrkan https://www.svenskakyrkan.se/linkoping/gottfridsberg och prata om Aspergers syndrom och mina erfarenheter av det. Det är klockan 9:00-10:30.

Jag har varit med på frukostmöten ibland så jag vet att det är i församlingssalen och att vi brukar börja med att äta frukost. Den här gången kommer jag dock att vara nervös så jag kanske inte äter någon frukost. Eller rättare sagt så äter jag frukost innan jag går hemifrån och då gör det inte så mycket om jag är för nervös för att kunna äta en andra frukost tillsammans med de andra på frukostmötet.

Jag har bestämt mig för att använda samma strategi som när jag höll i andakten på kyrkans sommarcafé i somras. Jag har skrivit ihop ett manus som jag ska läsa innantill och jag slopar kravet på ögonkontakt med publiken medan jag läser. Det gör att jag inte behöver bli lika stressad eftersom jag inte behöver vara rädd för att jag ska glömma bort att säga någonting och så behöver jag inte lägga en massa energi på att försöka komma ihåg vad jag ska säga eller på att jag ska komma ihåg att hålla blicken rörlig och titta på alla hela tiden.

Varje gång som jag har lärt mig ett muntligt anförande utantill för att jag ska kunna känna mig säkrare och kunna ha ögonkontakt med publiken hela tiden så har jag varit jättenervös för att säga fel eller glömma bort någonting viktigt eller tappa bort mig och så har det varit ansträngande att komma ihåg ögonkontakten. Då har det bara krävs att någon liten detalj inte blir som jag har planerat för att hela mitt anförande ska kännas misslyckat och det har inte känts bra.

Det har känts mycket bättre under sommaren när jag har slopat kravet på att lära mig manuset utantill och slopat ögonkontakten när det inte har fungerat. Då har jag kunnat hantera de saker som inte har gått som planerat och jag har ändå kunnat känna mig nöjd och självkänslan har stärkts. Det är en strategi som fungerar för mig.

Anledningen till att jag ska vara med på frukostmötet är att temat för diakonins månad i år är ungdomars psykiska ohälsa http://www.skr.org/verksamheter/verksamhetsomraden/diakoni/diakonins-manad-2016/ och under avdelningen diagnoser så tas Aspergers syndrom upp. Därför blev jag tillfrågad av mina arbetskamrater på den dagliga verksamheten om jag ville ställa upp och berätta om mig själv och mina erfarenheter.

Det vill jag göra för om jag sprider kunskap om funktionsnedsättningen och hur jag fungerar så blir det lättare för de andra i församlingen att förstå sig på mig och bemöta mig. Jag är med andra ord på frukostmötet i egenskap av församlingsmedlem. Det känns lämpligt att ställa upp med tanke på att syftet med självbiografin också är att sprida kunskap om funktionsnedsättningen och att arbetet med självbiografin tillhör min andra dagliga verksamhet. Det känns bra att kunna kombinera båda dagliga verksamheterna på det sättet.

Annonser