Dagens frukostmöte om Aspergers syndrom

Jag sov dåligt inatt och hade ont om energi redan innan så jag vaknade och kände mig illamående. Efter att ha fått i mig frukosten och tittat efter minst tre gånger att manuset verkligen låg i ryggsäcken så gick jag iväg till kyrkan. Det var ovant att se mitt namn på skylten om frukostmötet. Efter att ha testat ljudet och gjort mig klar så kom jag på att öronpropparna låg i ryggsäcken. Det betydde att ljudtestet hade blivit missvisande eftersom jag alltid sänker rösten när jag använder öronpropparna. Vi gjorde ett nytt ljudtest med öronpropparna på. Sedan var det snart dags för mig att prata. Jag satt ner och höll i mitt antistresshjärta. Det hjälpte väldigt mycket att ha någonting att hålla i. Manuset hade jag på notstället framför mig och vattenflaskan stod inom räckhåll. Anförandet gick bra, men jag fick ingen adrenalinkick eller endorfinkick efteråt när jag hade klarat av det. Det kanske berodde på att anförandet var på gränsen till vad jag orkade med för energin tog slut efteråt. Arbetskamraterna och åhörarna var positiva. Det var den första gången som jag pratade om mig själv och diagnosen. Det kändes bra även om det var nervöst.

Annonser